ME/CFS, även kallad kroniskt trötthetssyndrom, är en allvarlig, systemisk, kronisk sjukdom som påtagligt försämrar livskvalitén hos dem som drabbas. Sjukdomen debuterar ofta i samband med en infektion.
Studie
Studien som omfattade 31 patienter var en dubbelblindad, randomiserad, placebokontrollerad studie som genomfördes 2018 – 2019 vid neurologiska rehabiliteringskliniken Stora Sköndal. Den initierades av överläkare medicine doktor Per Julin och Petter Brodin, numera barnläkare och professor i pediatrisk immunologi.
Patienterna fick antingen aktiv INMEST eller placebo två gånger i veckan under de första fyra veckorna, varefter alla patienter fick aktiv INMEST två gånger i veckan under de efterföljande fyra veckorna.
Resultat
Ingen behandlingseffekt sågs på fatigue. Däremot rapporterade både gruppen som initialt fick placebo och gruppen som alltid fick aktiv INMEST minskade sjukdomssymtom, mätt med ett frågeformulär.
Ifrågeformuläret skattade patienterna 14 vanliga ME-symtom på en 5-gradig skala (inga, mild, måttlig, svår och outhärdlig): ömma lymfkörtlar; feber; hjärtklappning; domningar och parestesi; sömnstörningar; allmän smärta; ledvärk; ömhet i kroppen; koncentrationssvårigheter; minnesproblem; frossa och svettningar; irritabel tarm; huvudvärk; ortostatisk yrsel.
Förbättringen mätt med denna skala var ungefär dubbelt så stor i gruppen som fick aktiv INMEST jämfört med dem som fick placebo, under första halvan av studien. Under resten av studien när alla patienter fick aktiv INMEST, fortsatte båda grupperna att förbättras, och återigen var förbättringen mer uttalad i den grupp som hela tiden fått aktiv INMEST. Symtomlindringen i gruppen som hela tiden fått aktiv INMEST var från studiens början till avslut (efter 16 behandlingar med INMEST) ~30 % och detta var en statistiskt signifikant mer uttalad symtomminskning jämfört med den grupp som fått placebo under första halvan av studien (p=0.00003). Symtomlindringen som sågs i båda grupperna efter behandlingsperioden kvarstod under de följande tre månaderna.
För att kunna studera hur upprepad INMEST-behandling påverkar kroppen togs blodprover innan studiestart, efter fyra veckors behandling och efter åtta veckors behandling med INMEST. Det gjordes en rad avancerade analyser från blodproverna. Bland annat studerades sammansättningen av immunceller och vilka ytstrukturer de hade med så kallad masscytometri. Därtill undersöktes proteiner i blodet med hjälp av Olink-analyser med användning av tre så kallade paneler mätandes proteiner av betydelse vid inflammation respektive för cellernas ämnesomsättning och nervsystemets funktion. Man gjorde även mRNA-sekvensering för att bestämma i vilken utsträckning olika gener uttrycktes.
Studien visade att den mest uppreglerade genen med INMEST var UBE2H, som stimulerar ubiquitin-medierad nedbrytning av dysfunktionella proteiner. Därtill ökade INMEST genuttrycket av SIRT1, en responsväg som motverkar oxidativ stress. Det sågs också en förbättrad energiomsättning i så kallade mononukleära celler (som omfattar flera typer av celler i immunsystemet). Därutöver var IL-17A ett av de proteiner som minskade mest efter INMEST-behandling, och IL-17A tros bidra till kronisk inflammation.
Slutligen sågs efter med INMEST en ökad andel specifika regulatoriska T-celler och en minskad andel effektorceller. T-cellerna är viktiga för att upprätthålla balans i tarmen, och effektorcellerna är kända för att samverka med mikrober i tarmen och främja inflammation.
Denna studie publicerades 2023 i Oxford Open Immunology och kan läsas gratis i sin helhet på: